Studieresa till Nairobi – Januari 2018

FN

Första dagen på studieresan var på FN i Nairobi som är huvudkontor för FN’s miljöprogram UN Environment och UN Habitat som har fokus på att förbättra slumområden i världen. Nio svenska deltagare och de sju skådespelarna i My Life-gruppen poserade vid FN-entrén innan vi fick en guidad tur på FN-området som avslutades vid Children’s Meeting Place, ett stort, vackert akacieträd som är en mötesplats för samtal mellan barn och världens beslutsfattare som Globträdet ansvarar för på FN-området sen 2001.

Dandora

Här finns en av Afrikas största soptippar. Här har vi producerat föreställningarna My Life och Child’s Life som varit på turné i Sverige sen 2009. Första besöket i Dandora är en chock. Soptippen är enorm. Stanken är hemsk. Människorna som lever på soptippen har en vardag som är ofattbar. Vi som kommer på besök några dagar fattar att vi ”bor i paradiset” som My Life-gruppen säger till alla elever när de är på turné i Sverige. Med stor respekt ser vi dom projekt och program som Mtoto wa Dandora startat. Viktigast av allt, säger Jackson: – Få slut på alla övergrepp och gruppvåldtäkter.
Lärarna på Farsta Grundskola har samarbete med Rosbella school. Alla klasser vill ha besök! Mycket efterlängtat!
Mammor och mormor till barn som varit på turné med My Life i Sverige tar emot oss. Vi får knappt rum i det lilla utrymme som är hem för stora familjer. Men glädjen är stor och det är glädjen vi minns när vi reser hem till Sverige.

Julfesten på YMCA för 400 barn

Text: Anna-Lee Jansén

Julfest i solskenet!

Lördagen den 20 januari var det stor julfest på YMCA i Nairobi. 300 barn (och några vuxna) från slumområdet Dandora var inbjudna – närmare 400 personer kom! Detta skapade både förvirring och lätt panik, men julfestens arrangörer lyckades tillsammans med kökspersonalen på YMCA ro det hela i land, och ingen blev tack och lov utan mat.

Tidigt på morgonen samlades volontärer och arrangörer från Globträdet på YMCA för att förbereda festen. 500 ballonger skulle blåsas upp för att pynta ”festlokalen”, dvs den stora gräsmattan. Stolar putsades av och ställdes upp i en halvmåneform riktad mot scenen, där vi senare skulle få njuta av uppträdanden, musik och dans.

När klockan började närma sig 10 hade vi lyckligtvis hunnit klart med förberedelserna, men det var på håret (att blåsa upp 500 ballonger är mer tidskrävande än man kan tro)! Bussarna började anlända precis i tid, och ut strömmade förväntansfulla barn som dagen till ära hade klätt upp sig i sina finaste kläder. Barnen gick först ner mot festområdet i prydliga, fina led… men så fort de fick syn på ballongerna och hörde musiken försvann all ordning och de sprang skrattandes ner, plockade till sig ballonger och började dansa.

En DJ spelade den senaste musiken som alla barnen verkade känna till, och några flickor i tioårsåldern visade mig vilka danssteg man skulle ta till just den låt som spelades. De skrattade hjärtligt när jag klantade till stegen, och så korrigerade de mig: ”Titta noga på mig! Gör precis så som jag gör! Bra! …Nu är det freestyle, så nu får du göra vilka rörelser du vill.”

Nu följde en mängd olika aktiviteter – det fanns något för alla. De som ville hoppa rep eller gå på burkstyltor gjorde det. Några sprang iväg och spelade fotboll, och några hittade bildäck som de rullade fram och tillbaka med hjälp av pinnar.
Våra mer konstnärliga volontärer gjorde ansiktsmålningar på barnen, vilket var väldigt uppskattat både hos de minsta barnen och de lite äldre tonåringarna. Mest populärt var kanske de ballongfigurer som några av lärarna från Farsta grundskola gjorde. Som tur var hade de blåst upp ballongerna i förväg, och behövde ”bara” vika dem till olika djur medan barnen väntade ivrigt. Lärarna var helt omringade av barnen som ropade ”Jag med, jag med!”. Alla ville ha en ballong!

Vid ett-tiden var det dags för lunch. Allra först fick de minsta barnen mat, och rejäla portioner var det: köttgryta, kyckling, ris, ugali och grönsaker, och till det serverades en läsk. Lunchkön fylldes på hela tiden och till slut upptäckte vi till vår fasa att varken maten eller läsken skulle räcka till alla som stod i kön. Efter en del trixande och trollandes med knäna lyckades arrangörerna tillsammans med kökspersonalen på YMCA att lösa det hela. Slutet gott, allting gott – och alla fick sin mat och dryck. Efteråt visade det sig att det hade kommit närmare hundra personer fler än vad som festen var planerad för, så det var fantastiskt att de lyckades lösa det hela.

Efter lunch fortsatte festen nere på gräsmattan. Ett band som bestod av några unga tjejer uppträdde med sina egna raplåtar, och de var riktigt proffsiga. Publiken älskade dem!