Tankar från deltagaren Lars Lagerholm
Tiden rinner iväg. Idag är det 2 veckor sedan jag kom hem från 21 fantastiska dagar i Nairobi.
Resan hade jag sett fram emot sedan tidig höst 2015. Cattis, min sambo hade förberett mig på vad som skulle vänta på mig. Vi hade ett par dagar före avresan varit ute på skolan i Farsta där vi skulle packa ned julklapparna och träffa de 3 lärarna som skulle komma ner senare. Anna, Rosie och Vivi! Vilka underbara tjejer ni är och vilken insats ni gjorde nere i Nairobi. På skolan fanns det julklappar i flera säckar. Julklappar som barnen i skolorna skänkt till barnen i Nairobi. Fantastiskt av skolbarnen. 2 stora väskor packade vi med oss Peroy och jag. Resten skulle de 3 lärarna ta med sig.
Väl framme i Nairobi så konstaterar vi att våra stora väskor inte kommit fram. Vi gjorde en anmälan och sedan gick vi ut till Hellen som stod och väntade på oss. Vi installerade oss på hotellet och sedan började det att droppa in folk. Peroy hade ringt lite samtal och snart hade jag blivit presenterad för hela kontaktnätet i Nairobi. Hellen, Franco, Chris, Dennis, Kevin, ( både stor och liten)Jackson, Vincent, Lea och många andra.
Peroy och jag hann även med att besöka 2 skolor i Dandora och där speciellt S:Ann fastnade i mitt hjärta. Jag tog illa vid mig av att se de mörka rummen där barnen låg 3 i varje säng och de som inte fick plats låg på madrasser på golvet. De barn som var föräldralösa bodde på skolan hela tiden. 2 av flickorna som jag pratade med hade stora hål i sina pullovers, så jag frågade managers vad det skulle kosta att köpa nytt. 370 Skr och då ingick även skor. Jag betalade för nya kläder och skor. Sedan såg jag att behovet var ju mycket större. Denna skolan hade fått mycket hjälp av Globträdet vilket gladde mig.
Våra saknade väskor kom fram och några dagar efter kom även Anna, Rosie och Vivi ner och gjorde oss sällskap. Dagen före julfesten fixade och trixade vi ihop gottpåsar och ballonger och julklappar delades in i olika åldersgrupper. Över alla som jobbade så vakade Peroy. Det kändes säkert.
Christmas party
Allt var förberett i minsta detalj. Jag hade fått lära mig att Peroy alltid har en plan B. Bussarna med alla barnen skulle komma klockan 10. 20 minuter före frågade jag Peroy om jag skulle gå ut på parkeringen och vänta. Du kan ta det lugnt svarade Peroy. Bussarna har aldrig varit i tid. Dom kom vid 11-tiden och jag skulle räkna barnen. Tack för det. Hur lätt är det att räkna barn som längtat ett år på att på åka buss in till en julfest på YMCA. Barnen sprang fram och tillbaka. De hoppade av glädje och förväntan. 46 barn sa Peroy. 48 barn svarade jag. Barnen stormade in på YMCA där Globträdets stora team väntade på dem. Te och bulle serverades och därtill varsin halv banan. Barnen lät sig väl smakas, likaså lärarna.
Jackson en stor tuff kille i teamet, greppade mikrofonen efter att Peroy hälsat alla välkomna och därefter presenterat ”svenskarna”. Vilken DJ alltså! Vilken stämning han tog fram hos alla barn och vuxna. Det blev framför allt en danstävling där många verkade ha tränat ett helt år.
Detta varvades med ansiktsmålning och hopprepsträning som nästan de svenska och kenyanska lärarna tog över. Oj vad det hoppades. Plötsligt började alla att röra sig mot restaurangen. 6 getter hade köpts in, slaktats och grillats av YMCA:s kockar. En jättelång kö bildades där man inte såg slutet. Oj oj oj vilka stora portionen som lades upp på tallrikarna. Dessa balanserades tillsammans med en soda till närmsta sittplats. Du förstår sa Chris och Jack att här äter vi när vi har mat, för vi vet inte när det blir mat nästa gång. För många av barnen är detta enda gången de får äta kött på hela året! Svårt att ta in!
Efter maten fortsatte partyt och äntligen blev det tid för alla barnen att besöka fiskdammarna för att fiska upp en julklapp. Vilken stämning det blev när innehållet i påsen kontrollerades.
Jag minns speciellt en liten kille från S:t Ann som fick en liten bil i plast. Han lade sig ner på marken och körde sin nya bil fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vilken lycka.
Tidpunkten närmade sig när bussarna skulle köra alla barnen tillbaka och efter att alla fått varsin stor glass åkte bussarna iväg och det blev alldeles tomt och tyst.
Det enda som hördes var Peroy som Pustade ut. Han som hade ansvarat för hela festen.
Glädjen som barnen visade håller mig fortfarande vaken ibland om nätterna. Jag önskar att alla får uppleva denna glädje någon gång i livet.
Safari
Det blir tvära kast ibland så dagen efter julfesten gav vi oss iväg på en kort safaritur. Välkommen till ett antal timmars massage av rumporna sa chaffisen. Januari är en solsäkert månad utan regn. Tack för det. Mitt på resan till Masai Mara så regnade vägen bort. Vi fick helt enkelt stanna bilen och vänta på att det skulle sluta regna. Det slutade så vi kunde försenade fortsätta resan på dåliga vägar. ”The Big five” var stora frågan. Noshörningen hade dragit till Serengeti så det blev bara 4.
Fantastiskt att man reserverat så stora ytor till de vilda djuren.
Sean tillbaka till YMCA blev lika dramatisk. En bro hade spolats bort så en alternativ väg fick väljas. Ibland körde vi ute på rena åkern men Hem kom vi.
Dandora dump site
Vi fick möjligheten att åka ut till den stora tippen i Nairobi. Ca 3000 personer jobbar illegalt på tippen och en del av dom bor där också. Där traskade vi omkring i sopor upp över anklarna. Vi hade vakter med oss så jag kände mig trygg i varje fall. Hemskt att se så mycket skräp rent ut sagt.
Efter besöket blev vi avspolade på en bensinmack. Skorna såg inte bra ut.
Efter tippen besökte vi 3 olika småföretag i slummen där f.d. gatubarn tagit tag i sitt liv och startat företag. Mycket intressant. Därefter blev det ett besök hos Dandora Music som visade och spelade upp sin musik. Detta var också glädjande att se deras jobb och vilket resultat det gett.
Dagen efter besökte vi De 2 skolorna igen där våra svenska lärare fick en möjlighet att diskutera och se hur skolan är i Kenya. Intressant.
Summeringen
Ett mycket bra team där vi kompletterade varandra bra. Ett härligt team där nere.
Många intryck som inte är sorterade och bearbetade ännu. Mycket bra blandning med misär och elände ena dagen och studiebesök på UN dagen efter. Hjälpbehovet är enormt. Globträdet gör skillnad där nere. Fick på slutet besöka barnhem för nyfödda barn där många gör en otrolig insats.
Tack Anna, Rosie och Vivi. Tycker att ni är jättebra och grattis till era elever som har så fina lärare.
Tack Chris, Franco, Vincent Kevin, Dennis, Hellen, Lea, Jackson och alla ni andra.
Men………….Peroy min vän. Tack för att jag fick möjlighet att följa med på denna resan. Tack för ditt engagemang. Tack för allt du visat mig. Jag är med nästa år igen.
Kramar!
Lars
Inlägget finns också på:
Engelska